Just nu är det inte så enkelt att blogga när jag har tänkt det. Särskilt inte de två sista dagarna då Aini har haft en del magknip. Då rinner dagen i väg och tiden då hon sover fylls av allt det där andra som jag borde göra eller vila.
Häromdagen var vi ute på en liten promenad och frisk luft kändes gudomligt gott. Jag har tänkt införa en daglig promenad så småningom. Det är gott för oss båda två! Aini somnar med en gång när hon kommer sig i vagnen och ut. I nästa evcka hoppas jag kunna uträtta en del ärrenden på stan medan hon sover i vagnen. Vi får se hur det går.
 |
Ingen stress!
SvaraRaderaJag känner så väl igen mig :)
Men du ska se,
innan du vet ordet av har ni fungerande dagsrutiner
och du kan ta dig lite tid vid datorn, om du så vill :)
Men den där första tiden måste liksom vara lite oregelbunden,
även om det kan vara frustrerande!
Tyckte jag i alla fall,
rutinmänniska som jag är ;)
Så låt tiden rinna iväg,
och försök njuta så bra det går!
För den kommer inte igen...
Och plötsligt är hon ett år :D
Glad vändag såhär på kvällskvisten!
Kram, Paula
Det är en konst att kunna njuta av det oregelbundna, jag är kanske inte den mest rutinföljande personen men att planera hur tiden skall spenderas är jag alltför bra på. :P Men jag har insett att saker måste bara bli som de blir nu. Att det inte alltid blir som jag tänkt eller planerat. :) Tack för dina visdomsord! Jag behöver absolut lära mig att bli bättre på att njuta av nuet! :) Och Glad Vändag till dig också!
SvaraRadera