Om att börja på nytt, flytten från Finland till Norge - Del 2

Så fick jag äntligen tid och inspiration till att skriva del 2 om hur jag hamnade i Norge och om vardagen här.

Vi båda hade fått jobb och så behövde vi såklart en plats att bo. När jag kom till Norge sommaren 2011 bodde vi först hos Patricks föräldrar, 2,5 timmar utanför Mo i Rana. Vi började titta efter lägenheter redan före jag kom till Norge. Vi märkte fort att utbudet av lägenheter var liten och det fanns få internetsidor där det fanns uthyres annonser. En annan sak vi lade märke till var att hyrorna var rätt höga och det var som oftast väldigt dålig standard på lägenheterna. Patrick besökte några av de lägenheterna som vi hittade via nätet men någotdera var det för långt ifrån centrum eller i dåligt skick.

Till slut lade vi ut en annons i lokaltidningen där vi önskade oss en lägenhet som vi kunde få hyra. Vi fick några telefonsamtal och besökte två lägenheter. Jag besökte den ena när Patrick var på jobbintervju och jag föll för lägenheten med en gång. Vi tackade ja nästan direkt och hade äntligen en plats att bo.

Vi hade både jobb och en plats att bo. Nästa projekt bestod i att frakta mina saker från Finland till Norge. Jag ville göra det så billigt och smidigt som möjligt. Efter en del planer bestämde jag mig för att hyra en liten skåpbil i Mo i Rana. Jag och Patrick skulle så köra från Mo i Rana via Haparanda till Jakobstad under dag ett. I Jakobstad fanns alla mina saker i lägenheten som jag hade hyrt under studietiden och ännu hyrde på grund av alla saker som väntade på att bli hämtade. Dag två skulle vi packa alla saker i bilen och då skulle mina föräldrar också möta oss i Jakobstad för att ta hem en del saker som jag inte skulle ta med mig till Norge. Dag tre skulle vi köra tillbaka via Haparanda igen.

Jag hyrde bil och resan började. Jag var den enda som kunde köra på grund av att Patrick inte har körkort. Det blev en lång dag ett, 14 timmar i bil tror jag det blev. Dag två packade vi för fullt och mina föräldrar kom och hjäplte till. Så klart strulade hissen den dagen (jag hade lägenhet i åttonde våningen) men som tur kom någon och fixade hissen och vi slapp använda trapporna. Vi märkte fort att jag hade hyrt en lite för liten skåpbil så vi fick problem med att få med allt, så mina föräldrar tog med sig lite extra istället och något lämnade jag kvar i lägenheten, Vi bestämde oss också för att ta färjan mellan Vasa och Umeå istället för att köra runt så att jag inte skulle behöva köra så långt igen. Dag 3 var lång och när vi kom till Hemavan (1,25 timmar kvar att köra) var jag väldigt sliten men det gällde bara att bita i och köra vidare. När vi hade packat ur bilen och lämnat den tillbaka kunde vi äntligen pusta ut och vila i en hel vecka före vi skulle börja jobba.

Det är vår historia om hur vi hamnade i Mo i Rana. Nästa gång skall jag skriva lite mer om vardagen o.l.

Reserutten

Havmannen i Mo i Rana

Om att börja på nytt, flytten från Finland till Norge - Del 1

Under decembermånad fick jag en fråga på bloggen om jag kunde skriva ett inlägg om hur det var att flytta från Finland till Norge, om hur vardagen fungerar och hur det är med jobb o.l. Det ville jag såklart göra oavsett om det känns som en evighet sedan jag flyttade till Norge.

Hur kommer det sig att jag hamnade i Mo i Rana, Norge då? Jo, jag hittade kärleken här på Helgelandskusten. Vilket land vi skulle bo blev nog aldrig diskuterat, jag hade väl antagligen bara bestämt mig för att flytta till Norge. I 2010 tillbringade jag ett halvt år i Norge som utbytesstudent och ble under den tiden bekant med helgelandskusten. Under utbytestiden pratade och skrev jag ännu bara svenska men började mer och mer förstå norska. Jag kommer ihåg den första månaden, jag bara nickade, log och sa ja. Det var svårt i början men jag bodde tillsammans med andra studenter och Patrick och då vi inte hade skola så umgicks vi väldigt mycket med Patricks vänner. Så jag fick verkligen höra Norska och eftersom förstod jag mer och mer. De jag mötte hade väldigt enkelt att förstå mig och min svenska.

Sommaren 2011 flyttade jag till Norge. Före jag flyttade gjorde jag en ansökan om uppehållstillsånd som jag behövde ha sedan jag skulle vara i Norge i mer än 6 månader. I Norge behövde jag sedan besöka polisstation för att få själva uppehållstillståndet.

Tidigare på våren hade jag också börjat söka jobb. Eftersom vi båda är barnträdgårdslärare hade vi sett på var på Helgeland det fanns jobb för oss båda utan att vi skulle behöva jobba på samma plats. Valet föll på Mo i Rana. Jag hade bara rest igenom Mo i Rana ett par gånger, varit där en gång på shoppingtur och besökt ett dagis under studietiden. Så jag var på inget sätt bekant med staden. Men där fanns det jobb. Vi sökte båda två på alla barnträdgårdslärarejobb vi kunde och kollade konstant efter om det hade kommit nya annonser.

Jag fick svar på en av mina söknader. Det råkade vara samma dagis som jag besökt tidigare. Eftersom jag ännu inte befann mig i Norge när de gjorde intervjuerna så gick dagiset/föreståndaren med på en telefonintervju. Jag var så nervös och tyckte inte att det var världens bästa intervju. Vi bestämde också en träff med föreståndaren några dagar efter att jag kommit till Norge. På den träffen fick jag veta att jag fått ett års vikariatet som jag sökt på. Vilken glädje, med ett brett leende på läpparna lämnade jag dagiset den varma dagen i juli. Patrick var på några intervjuer och fick jobb senare samma dag som jag. Vilken tur!! Jag är övertygad om att föreståndaren tog en chans när jag fick jobbet men jag tror det lönade sig för dem när de ett år senare erbjöd mig fast jobb. Jag tackade såklart ja. Jag är också övertygad om att det där besöket på dagiset ett halvår gjorde att mitt namn stack lite ut bland alla ansökningar och det visste i alla fall lite om vem jag var och var jag kom i från.

Jag sätter punkt här för den här gången. Det blir fler inlägg med lite andra vinklingar.