Vår lilla flicka blir bara större och större. Två månader har gått sedan jag skrev om vår lilla trollunge och det har hänt MASSOR! I skrivande stund är Aini 8,5 månader.
Först och främst lärde Aini sig sitta utan stöd bara några dagar efter att hon blev 6 månader. Den första tiden kunde hon plötsligt falla omkull då hon satt eftersom hon inte hade full kontroll. Vi köpte en gymnastikmatta så hon i alla fall skulle landa mjukt.
I samma veva som Aini lärde sig sitta tog hon också sina första kryp-tag och plötsligt var hon överallt. Vi köpte en grind som vi satte upp mellan vardagsrummet och hallen så att hon inte skulle ha tillgång till kattmaten på köket eller kattlådan på toaletten.
Efter att Aini började ta sig runt började hon ställa sig upp mot diverse möbler eller oss föräldrar. Först på knä, sedan upp på fötterna men med böjd rygg och tillslut kom hon sig upp på fötterna och rak i ryggen. Första gången hon ställde sig upp rak i ryggen var när hon var 6 månader och 3 veckor. Då ställde hon sig upp mot mig när jag låg på golvet och lekte med henne. Efter det ställde hon sig upp nu och då och vid 7, 5 månaders ålder började hon aktivt ställa sig upp mot soffan och soffbordet.
Vid 8 månaders ålder började hon förflytta sig längs med soffkanten och nu har hon precis lärt sig att komma ner själv när hon står upp. I de sista har hon också börjat sträcka sig mot oss om vi sitter brevid henne när hon står, då vill hon gärna gå några steg medan hon håller våra händer. En eller vå gånger senaste veckan har det sett ut som hon släppt taget fran soffan men hon går ner direkt då. Här i huset går den motoriska utvecklingen i racerfart!
Det har också skett en förändring i språket. Förut var det mest aaaa men sedan började Aini också säga bä-bä-bä. Andra varianter som hon också säger är bl.a. ba-ba-ba, pa-pa-pa eller ma-ma-ma. Mest säger hon nog ba-ba-ba. Dessutom så hörs det mer ut som hon "pratar", byter tonfall och liknande. Jag har också en misstanke om att hon kanske sjunger, ibland verkar det så i alla fall, de gångerna ljuder hon på a.
Aini har börjat vinka, ett väldigt kungligt vink och försöker sig lite på att klappa men ännu är det lite svårt då ena handen alltid är knuten då den andra handen försöker klappa till den ena handen.
Vilja är något vår lilla fröken har i alla fall. Hon vet vad hon vill i alla fall. :) Aini kastar sig bakåt och skriker när hon skall bli påklädd eller skriker om vi tar något ifrån henne och inte blir erbjuden med något annat. Hon är väldigt glad i andra barn och skarttar ofta när hon ser andra barn. Vi brukar besökna det öppna daghemmet här i stan där hon får utforska nya leksaker och möter samtidigt andra som är lika stor som hon. Aini har fortfarande oftast ett leende på läpparna och att kasta ner saker på golvet när hon äter är ett måste. Att ta ner saker från alla ytor är ett måste.
För ett tag sedan började Aini med en lek, En lek där hon kryper undan bakom soffbordet, vänder sig om mot en av oss och skrattar. Det är en utmaning till oss andra, "ni kan inte ta mig", och då gäller det bara att krypa efter. Hon skrattar ihjäl sig varje gång och vi kryper i olika rättningar runt soffbordet.
Det är vår Aini det! :)
Aini, här 7 månader och 3 veckor gammal. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar